Allt han vill ha är tid med mig
Känner mig så värdelös som mamma just nu, det skriver jag inte för att jag vill ha sympatier från er! Speciellt känner jag så mot Billy som har kommit så mycket i andra och tredje hand den här sommaren. Jag har knappt haft tid att sätta mig ner och spela ett spel med honom och jag har känt mig så frånvarande när jag väl varit med honom. Det märks på Billy då han lixom flyger i väg, blir svår att få kontakt med och vägrar lyssna. Folk kan tycka han blir jobbig och det krossar mitt hjärta. Jag vet ju att han blir lugnare om han få rutiner och att man ägnar sig mer åt honom. I torsdags när jag blev dålig hade jag lovat Billy att vi skulle spela ett spel, och det sista jag minns innan det blev svart var att Billy blev jätteledsen och sa till Bobby att mamma hade ju lovat mig att spela med mig ikväll.
Men eftersom han är killen med det största hjärtat som finns så bet han ihop gick och hämta ett armband och halsband han gjort till mig och satt det på mig eftersom han ville att jag skulle vara fin när jag åkte in till sjukhuset sen tog han en liten väska lyfte mitt huvud och la den under som en kudde sen la han sig på golvet bredvid och höll om mig. Han är bara 5 år! Jag älskar honom så jag går sönder. Allt han önskar är bara lite uppmärksamhet och tid från mig.
Tjejerna som är så mammiga just nu, dom är bara 1 år och jag har varit ifrån dom så mycket och haft så mycket barnvakt. Jag känner mig hemsk.
Skriver som sagt inte detta för att få några sympatier och att det inte alls är så, för det är så jag känner och jag måste få skriva av mig!
