Jag är tillbaka med två till mirakel
Hej igen =)
Har ju inte skrivit här på ett tag. Efter jag blev gravid gick luften helt ur mig och sen blev det en himla tuff graviditet där fokus låg på att äta och sova och ge kärlek till Billy. Jag var mer eller mindre sängliggande i 15 veckor, var in på sjukhuset i flera omgångar och fick dropp för jag kräktes hela tiden och blev uttorkad. Jag fick oförklarliga blödningar genom hela graviteten som gav mig sådan ångest, trodde varje gång att jag höll på att förlora ett eller båda barnen. Efter vecka 20 dök mina blodvärden ner till under 80, jag var helt slut och kunde sova 24 timmar om dygnet. Jag fick järndropp i 2 omgångar som inte hjälpte så läkarna började prata om blodtransfusion men runt vecka 30 började det helt plötsligt stiga igen.
![]()
Det är många nya läsare nu och jag hälsar er välkomna. Jag rekommenderar att ni läser bloggen från början om ni orkar, då får ni följa hur det gick till när våra två mirakel skapades. Det var en känslomässig bergochdalbana.
Tänkte berätta hur det gick till när vi fick veta att det var tvillingar.
Jag började må väldigt dåligt tidigt i graviditeten, kräktes och var yr jämt. Min farmor sa att det är säkert tvillingar och svarade att nej, det kan det inte vara dom stoppade ju bara in ett embryo.
I vecka 8 fick jag en stor blödning och jag bröt ihop totalt, var helt säker på att det var ett missfall igen. Jag hade en tid för ultraljud hos carl von linnekliniken dagen efter, för när man gjort ivf gör man alltid ett ultraljud runt v.8, så jag kände att jag lika gärna kunde vänta för att få mina farhågor bekräftade. Jag ringde dit bara för att höra om dom höll med och det gjorde hon, men hon sa att vi skulle förbereda oss på det värsta.
På bilen på väg in till Uppsala satt jag och Bobby helt tysta, vi sa inte ett ljud till varandra, bara höll varandras händer hårt, hårt.
När jag träffade läkaren började mina tårar rinna, jag grät tyst och hade en känsla av att jag höll på att kvävas, jag darrade, tänkte att jag orkar inte gå igenom detta igen, orkar inte ett missfall till. Läkaren sa till oss att vi gör det här på en gång så slipper ni undra. När jag låg på britsen så vägrade jag titta på skärmen orkade inte se ett foster till utan hjärtslag så jag låg och stirrade in i väggen. Läkaren undersökte mig länge och sa inte ett ljud, till slut fick jag lov att fråga "du ser inget hjärtljud va?" Han svarade "jo på båda två, du väntar enäggstvillingar. Det har jag aldrig varit med om själv under alla år jag jobbat med detta" Jag började skratta hysteriskt medan Bobby blev alldeles stum. Från att ha en känsla av undergång till total lycka på bara några sekunder.
Dom hade stoppat in ett embryo som delade sig till två helt fantastiska flickor, det kallar jag ett mirakel!
Bonnie och Bianca <3
Billy <3
