Att inte ha rätten att tycka sina barn är jobbiga
Hej.
Jag uppdaterar inte så mycket på helgerna, som ni kanske märker, försöker hålla på mindre med dator och Mobil då.
Skulle inte skrivit att jag hade snälla barn före helgen, för det har vänt. Billy har skött sig bra, men tjejerna har inte varit nöjda. Billy som bebis var väldigt lugn och nöjd med livet. Bonnie och Bianca är två tjejer som vet vad dom vill. När dom är vakna så duger inget förutom famnen, så jag kommer bli stark. Dom sover bäst i vagnen eller sina babyskydd, Nätterna har blivit sämre igen. Dom vill ha mat var 3:e timme sen tar det ca 1 timme att få dem att somna om, så det blir inte många timmars sammanhängande sömn.
Innan vi fick barn, när vi var inne i IVF karusellen förstod jag inte hur föräldrar kunde klaga på sina barn, hur jobbigt det var m.m. Dom skulle vara glada att dom hade barn. Det har jag fått äta upp lite nu. När jag nu känner mig, trött, arg och sliten och någon frågar hur det är så kan jag inte klaga. Jag vågar knappt erkänna för mig själv att jag tycker det är tungt. Jag måste vara tacksam och får inte tycka att mina barn ibland är pain in the ase. Missförstå mig rätt ingen är så tacksam som jag men det är en jobbig känsla att inte kunna vara irriterad eller trött på sina barn utan att tyngas av dåligt samvete.
