Hatar vad du gör mot mitt barn
En lite trött och ledsen mamma som skriver. Så jobbigt med bakslag när man tror att Bianca är på väg att bli bättre. Det känns lite hjälplöst just nu, är som en ond cirkel, anfallen har blivit värre igen. Från att ha varit helt anfallsfri nästan en vecka till flera stycken om dagen. Kramperna har inte varit så stora, men många små och det tär på henne. Vi måste öka medicinen men hon blir så fruktansvärt trött av den och glada Bianca är inte lika glad längre, mer missnöjd och det skär i mammahjärtat och se hur hon förändras. Sen har hon en kopia av sig själv och då är det ju så lätt att jämföra så grejer man inte skulle ha ha tänkt på om hon inte hade haft en enäggstvilling ser man på en gång. Bonnie och Bianca har varit så jämna i allt, humöret och utveckling osv. men nu märks det så väl att Bianca halkar efter i utvecklingen och sover otroligt mycket mer. Jag känner mig så hjälplös. Även fast detta inte är en livshotande sjukdom så hatar jag den och jag hatar vad den gör mot mitt barn!!
Trött och ledsen, några tårar har det blivit idag. Önskade så att jag kunde få ta över sjukdomen.
Bianca sover hela tiden
Men trots detta har vi haft en härlig dag. Vi har promenerat runt i Båstad och vi åt mat på Peppes bodega, världens godaste pizzor. På kvällen har vi myst i förtältet.
Fina Bonnie håller humöret uppe på oss alla.
Jag lyxade till det med en drink idag. Supergod.
Världens godaste pizza
Bonnie härmar pappa.
Tjejernas kompis, söta Cleo. Bianca orkade vara glad i korta stunder.
Älskade Billy som nuförtiden vägrar vara med på kort men som helt plötsligt ville. Wiii
Man märker direkt på Billy hur viktigt det är med rutiner, nu har det varit lite för mycket sena kvällar för honom och mattiderna har varierat, han blir så uppspelt och får svårt att lyssna. Är era barn också så? Hur gör ni när ni är på semester?
