Att vara tvillingmamma
Att få vara mamma till tvillingar är en fantastisk gåva. Det är inte många som får uppleva det. Det är också väldigt slitsamt och allt tar dubbelt så lång tid. Just nu har tjejerna kommit in en fas där dom bryter ihop så fort jag går utom synhåll, och det gör ju allt väldigt komplicerat, jag orkar ju inte gå och bära runt på båda. T.ex när man ska åka iväg någonstans med bilen, medan jag går och sätter i den ena i bilen så skriker den andra i full panik och tror hon blir lämnad och när jag hämtar henne börjar hon i bilen att skrika, man känner sig aldrig tillräcklig. Alltid har man dåligt samvete. Och det här med att ha två barn som får tänder samtidigt.😓
Det blir inte alls samma kvalitetstid som med bara ett barn, det är mycket mer arbete och logistik. Tyvärr tycker jag det märks på tjejerna, dom är inte alls lika gosiga som Billy var i den åldern och vill aldrig sova nära mig. Men alla fördelar övervinner det jobbiga, för tänk er, jag har två bebisar om ler mot mig för första gången, två som säger mamma. Att se hur dom ler mot varandra och alltid vill vara nära, dom dras till varandra, hur dom söker varandras händer, se hur kärleken mellan dom växer sig starkare dag för dag. Jag är så lycklig att just jag blev utvald till att få bli tvillingmamma.
Gillade att vara nära redan från början.
