elenorsliv.blogg.se

Livet som trebarnsmamma till Billy samt enäggstvillingarna Bonnie och Bianca, som alla blev till genom IVF. Välkomna till oss!

Semster och ett bakslag

Publicerad 2017-07-15 22:04:00 i Allmänt, Attvaratvillingmamma, Billy, BonnieochBianca, Semester, Sjukdom,

Jag säger bara semester, underbart. Så skönt att byta miljö och jag är inte van med att vara två om att dela ansvar över barnen. Sen blir det ju inte semester som förr innan man fick barn, allt ska ju göras som hemma, laga mat, mata barn, byta blöjor, aktivera barn, natta barn osv så det blir ju inte mycket tid över till att sola och ta det lugnt. Tjejerna sover ju högst bara 15 min i taget på dagarna så då hinner man inte så mycket. Men vi har haft det superbra ändå. Vi började morgonen med en härlig promenad, vi gick långt och Billy cyklade. Hittade någon väg som var så backig men väldigt vackert med utsikt över Vättern. Jag glömde mobilen så det blev inga kort. 

På lunchen blev det tyvärr ett litet bakslag för Bianca som fick ett ordentligt anfall. Tror det börjar bli dags att höja medicinen igen.

 Lilla älskade Bianca, vad jag tycker det är obehagligt att se dig krampa. Nu vill jag att du också ska få njuta av semstern.
 
 
Bobby skulle fixa något på bilen och direkt var B&B där och skulle hjälpa till, tror de förstörde mest. 
 
På eftermiddagen promenerade vi runt i Gränna och köpte polkagrisar och Billy badade. Vilken fin liten stad. 
 
 
 
 
 
Att se hur tjejerna alltid söker närkontakt från den andra är så häftigt att få uppleva. De är alltid nära varandra när de leker och har alltid koll på den andre, känns nästan som det ibland kan läsa varandras tankar. Tänk att jag är deras mamma och får vara med om detta. Men de bråkar mycket också. Slåss om leksaker, drar varandra i håret, klättrar över varandra som helt vanliga syskon. Men tänk vilken tur de har som alltid har varandra och en storebror som alltid håller ett vakande öga över dem. 

Bajs

Publicerad 2017-07-07 00:29:36 i Allmänt, Attvaratvillingmamma, Billy, BonnieochBianca, Sjukdom,

Imorse var vi till akademiska igen men idag var det en snabbis, tog lite blodprov. Åsa och Linnea följde med för att hjälpa mig med de andra barnen. Duktiga Bianca börjar bli så van, hon skrek ens inte när sköterskan stack henne. Nu ska de kolla hennes levervärden och koncentratet i hennes blod så hon inte får för mycket medicin så det kan finnas utrymme att höja den.

Idag fick hon ett anfall, men det var det första på två dagar. 

Efter åkte vi till en lekpark, åt lunch sen storhandla jag. 

 
 
 
 
 
 

Ursäkta men nu kommer jag skriva om bajs, mycket bajs, så om du inte vill läsa om det så kan du sluta nu. Det var vidrigt. Ibland kan man tänka att oj vad lätt det hade varit om det bara var en och nu tänkte jag så. Jag själv gick på toaletten och hade dörren öppen för att kunna se och höra tjejerna, dom hade bara blöjor på sig och kryper in i köket sen kommer Bonnie tillbaka och jag ser att hon har något konstigt i ansiktet och på hela sidan. Jag lyfter upp henne för att se vad det är, upptäcker att det är bajs, men hon har inte bajsat, går för att leta rätt på den skyldiga och splasch jag trampar i bajs och lite längre fram sitter Bianca och i en hög och leker med den. Hon har lyckats dra sv sig blöjan och det var bajs i hela köket, hela henne, min fot och Bonnie. Vad skulle jag ta först lixom? Så jag tog båda under armen och hoppa upp för trappan på ett ben (nästan) och ställde oss i duschen jag med kläderna på. Sen fick jag sanera köket med två gallskrikande ungar som jag fick stänga in i vardagsrummet. Idag har dom även hunnit med att riva ner två blommor och käkat jord, käkat ett halvt kvitto, rivet ner alla skor från hyllan 5 gånger med mycket mera. När man lyft bort en unge från "faran" och hämtar nästa, då kryper den första tillbaka och så håller det på. Orkar inte skriva mer vad dom gjort, skulle bli en hel roman. Hade varit betydligt enklare om det bara varit en, men hälften att älska. Tur att Billy boy varit så duktig idag han kan leka själv i timmar.

 
Försök till syskonkort. 

Bryta Ihop och komma igen

Publicerad 2017-06-28 00:28:24 i BonnieochBianca, Sjukdom,

Idag blir Bonnie och Bianca 11 månader! Om de ska fortsätta att göra mig så här orolig som de har gjort mig när de låg i magen och de senaste 11 månaderna kommer jag vara ett nervrak innan de fyllt 2.

 Idag var det en heldag på akademiska. Fick träffa underbara överläkare Kristina. Hon är så förtjust i Bianca och Bianca i henne. 

 

Vi fick veta att MR röntgen såg bra ut. Inga förändringar på hjärnan och den har inte tagit skada av anfallen. Första proverna på ryggmärgsprovet såg också bra ut. Så skönt. Läkarna vill sätta diagnosen epiliepsi även fast dom inte vet till 100% . De tror att den sitter så långt in i hjärnan så man inte ser den med EEG. Bianca är utskriven men vi kommer ha väldigt nära kontakt och ska dit redan nästa vecka. Om anfallen blir värre kan hjärnan skaddas därför vill dom ha henne under stor uppsikt. 

Hon har svarat bra på medicinen men imorse fick hon ett stort läskigt anfall och igår hade hon inte något. Läkaren säger att det kan vara så nu när vi ställer in medicinen men målet är att hon ska bli anfalls fri av den. Om ett år ska hon sövas igen och göra en ny MR och då ska jag inte försöka vara stark, då ska jag ha någon med mig. I höst ska jag och Bobby gå på en epilepsiskola för anhöriga  

 Ikväll är det blandade känslor. Är så skönt att ha fåt en diagnos att arbeta med och att det inte något livshotande. Men känner mig ledsen iallafall. Att inse att man har ett allvarligt sjukt barn, att inte veta hur framtiden ser ut för Bianca. Vi måste ha ett helt annat pass på henne. Att ha två barn i samma ålder är tufft som det är ändå. 

 Jag var också hos läkaren idag. Jag har ju väldiga problem med min mage och varit inlagd i omgångar med den. Nu har dom hittat att min högra njure är ordentligt utvidgad så nu ska den skiktröntgas och det ska startas en utredning. Men dom tror inte att smärtan kommer från den. Känner bara att jag orkar inte mera nu! 

Förlåt för ett negativt inlägg. Kände för att bryta ihop idag för att kunna komma igen imorgon. Egentligen är det ju skönt att Bianca fått en diagnos, men allt blev så påtagligt, så mycket tankar...  

 

 Tog en kvällspromenad för att rensa tankarna, det är så vackert ute nu.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela