elenorsliv.blogg.se

Livet som trebarnsmamma till Billy samt enäggstvillingarna Bonnie och Bianca, som alla blev till genom IVF. Välkomna till oss!

Billy Håkan Sixten Bodin

Publicerad 2015-11-24 19:38:10 i Allmänt, Billy, längtan efter ett barn,

Halv fem på morgonen den 31/1-2012 vaknade jag av att det var alldeles blött i sängen. Jag var helt säker på att jag kissat på mig. Jag ställde mig upp och SPLACH vattnet gick. Jag blev livrädd att vårt nya parkettgolv skulle bli förstört, vi hade bara bott i huset i två veckor, så jag väckte Bobby och sa: Fort du måste skura golvet!
B: Va!? Halv fem på morgonen!?
Det tog ett tag innan han fatta, sen skura han golvet och somna om igen. Jag kunde inte somna om, Jag ringde förlossningen och fick en tid för ultraljud kl. 8.00.
Vi kom in och allt såg normalt ut. Hon sa att nästa gång du ser den här saken så är det på utsidan av magen. Det kändes så overkligt. Barnmorskan sa att om inte värkarna började av sig själv skulle dom sätta igång mig dagen efter.
 
Värkarna började vid 23-tiden på kvällen och konstig som man är fick jag för mig att bädda rent i sängarna och storstäda huset, jag hade skitont, men städa skulle jag och Bobby sov såklart.
 
Klockan 03.00 väckte jag Bobby och vi åkte in. När vi kom till Ackis så ville inte nattpersonalen undersöka mig eftersom vattnet gått och den där maskinen som mäter värkar fungerade tydligen inte på mig, så den visade att jag inte hade så mycket värkar, men det förstod inte personalen så dom ville först skicka hem mig, men eftersom vi hade en bit att åka fick vi stanna.
 
Bobby somna igen, och jag låg ensam, jag kände att jag började få lite panik, det här var bara början och jag hade så fruktansvärt ont, jag kände mig som världens klenaste kvinna. Då kom dagpersonalen och frågade hur det gick för mig, jag berättade hur jag kände och då undersökte dom mig. Det var inte alls bara i början, jag hade öppnat mig 8 cm utan någon smärtlindring alls. Nu började det hända grejer, jag fick lustgas, som dom sen tog ifrån mig för dom tyckte jag blev för ofokuserad, Bobby väcktes och jag fick personal med mig i rummet och helt plötsligt hade jag en perfekt liten pojke på min mage. Den lyckan! Det kändes som jag äntligen hittat hem..

120201 klockan 10.48 hittade jag hem tack vare en 3480 gr tung och 49 cm lång pojke.
 Vårat lilla mirakel. Är så tacksam för svensk sjukvård som hjälpte oss. Värt alla år av tårar. 
 
 Made in Uppsala akademiska sjukhus den 13 maj 2011

Kommentarer

Postat av: Anna Bodin

Publicerad 2015-11-24 22:16:00

Vi är fler som blev väldigt lyckliga den dagen! Och som är mycket tacksamma över den svenska vården. - Det är roligt att betala skatt, som en politiker sa för många år sedan

Postat av: Helena

Publicerad 2015-11-26 19:42:23

Åh, vad liten han var!!! Sötnosen!! Vi är så tacksamma över det lilla miraklet<3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela