Hjärtat i halsgropen
God kväll i stugan
Idag fick jag hjärtat i halsgropen när telefonen ringde från okänt nummer och det var någon som sa "Hej jag heter Thomas och jag är läkare på akademiska sjukhuset, är det du som är Bonnies mamma?"
När vi var på akis så tog dem massa prover på Bonnie och dom sa att dom skulle ringa om proverna visade nått avvikande. Så ni kan tänka er att massa tankar hann fara genom huvudet. Men han ville bara tala om att han fått resultat av odlingen och den visade som vi redan visste en aggressiv urinvägsinfektion. Han bad oss att ha noga koll på hur hon mår, så hon inte får feber, börjar spy eller bli slö. Självklart fick jag känslan att jag gjort något fel, klätt henne för lite eller så men han lugnade mig och sa att så inte var fallet, att jag inte kunnat gjort något annorlunda. Nu ska vi få tid för ultraljud inom 2 veckor. Han pratade om några klaffar som kanske inte har stängts och då blir det en liten operation. Man ska inte gå händelserna i förväg, men bara tankern på att söva lilla Bonnie får mig att gråta. Läkaren var så snäll och förklarade allt så bra. Så nu är det bara att vänta och se. Är glad att det inte är nått allvarligare.
Snart kan jag nog få ut det där jäkla snyftinlägget jag berättat om, men var svårare än jag trodde att få in en video här.
Kram på er
