Bryta Ihop och komma igen
Idag blir Bonnie och Bianca 11 månader! Om de ska fortsätta att göra mig så här orolig som de har gjort mig när de låg i magen och de senaste 11 månaderna kommer jag vara ett nervrak innan de fyllt 2.
Idag var det en heldag på akademiska. Fick träffa underbara överläkare Kristina. Hon är så förtjust i Bianca och Bianca i henne.
Vi fick veta att MR röntgen såg bra ut. Inga förändringar på hjärnan och den har inte tagit skada av anfallen. Första proverna på ryggmärgsprovet såg också bra ut. Så skönt. Läkarna vill sätta diagnosen epiliepsi även fast dom inte vet till 100% . De tror att den sitter så långt in i hjärnan så man inte ser den med EEG. Bianca är utskriven men vi kommer ha väldigt nära kontakt och ska dit redan nästa vecka. Om anfallen blir värre kan hjärnan skaddas därför vill dom ha henne under stor uppsikt.
Hon har svarat bra på medicinen men imorse fick hon ett stort läskigt anfall och igår hade hon inte något. Läkaren säger att det kan vara så nu när vi ställer in medicinen men målet är att hon ska bli anfalls fri av den. Om ett år ska hon sövas igen och göra en ny MR och då ska jag inte försöka vara stark, då ska jag ha någon med mig. I höst ska jag och Bobby gå på en epilepsiskola för anhöriga
Ikväll är det blandade känslor. Är så skönt att ha fåt en diagnos att arbeta med och att det inte något livshotande. Men känner mig ledsen iallafall. Att inse att man har ett allvarligt sjukt barn, att inte veta hur framtiden ser ut för Bianca. Vi måste ha ett helt annat pass på henne. Att ha två barn i samma ålder är tufft som det är ändå.
Förlåt för ett negativt inlägg. Kände för att bryta ihop idag för att kunna komma igen imorgon. Egentligen är det ju skönt att Bianca fått en diagnos, men allt blev så påtagligt, så mycket tankar...
