Ingen permission
Måste än en gång tacka för allt stöd och kärlek ni ger oss. Det ger mig tron på mänskligheten tillbaka. Vi är väldigt öppna och personliga och delar med oss av våran familj, och jag måste säga att jag ångrar mig inte en sekund, vi får så mycket kärlek tillbaka och när Bianca blir lite större ska jag visa henne all kärlek hon fått under denna jobbiga tid.
Det blev ingen permission för oss. I förmiddags började Biancas högra ben att rycka och hon fick flera kramper. Hon fick en som var över en minut lång, (känns som två timmar) Då lyfte jag upp henne i famnen, klarade inte av att stå och se på. Det måste göra ont på henne för hon blir så ledsen efteråt. Man märker som sagt inte så mycket på henne mellan anfallen förutom att hon är lite tröttare och jag tycker hon äter lite sämre.
Varje kramp ska jag anteckna klockslag, hur länge den varar vad hon gör under den m.m.
Under ett anfall slog hon i pannan, så personalen gjorde en provisorisk hjälm åt henne. De är så underbara och peppande här på avdelningen, Känns skönt.
Vi har inte haft så mycket besök tyvärr, tiden går så långsamt här. Men Billy, Bonnie och Bobby var här några timmar på eftermiddagen. Var så mysigt att få vara hela familjen samlad och Bonnie och Bianca var nära varandra hela tiden och det första Bonnie gjorde var att dra av Bianca sin hjälm, så underbart att se dem tillsammans. Och jag tanka massa Bonnie och Billy energi. Det är alltid så jobbigt när resten av familjen ska åka hem och man står kvar med en klump i halsen.
På kvällen fick Bianca några anfall till, man ser tydligt att de kommer när hon är trött. Ska bli spännande att se om medicinen börjar värka imorgon.
Nu sover lillskruttan så fridfullt.
